Dikt 3.

Återigen en begravningsdikt.
Min mosters före-detta kille Seved som dog 20 December 2006.
Fick beskedet på julaftons morgon.
En månad innan hade vi spelat på hästarna ihop.
Det kändes bara så overkligt och den julen var helt förstörd , inte ens julklapparna kändes viktiga.
Dikten beställdes av min moster kvällen innan begravningen , eller hon ville att jag skulle skriva några rader för hon tyckte så mycket om min dikt till mormor.
Här är resultatet:


SEVED VÅR EGNA TAXICHAUFFÖR
HANS DÖD , OSS ALLA BERÖR
HAN SOM STÄLLDE UPP GÅNG PÅ GÅNG
UTAN ETT UNS AV KLAGOSÅNG
OCH HIMLEN MÅ VARA GRÅ
OCH REGNET MÅ ÖSA NER
TROTS DET VILL VI SÄGA HEJ DÅ
TILL SEVED SOM VI EJ FÅR TRÄFFA MER
ELLER VEM VET?
NÄR DET ÄR VÅR TUR HOS SANKTE PER
STÅR HAN KANSKE DÄR
DET VI VET ÄR ATT VI KOMMER SAKNA HAN I ALL EVIGHET
　
　
Christian Aronsson 9/1-2008