Dikt 4.

Och så kommer vi till dikten till min morfar som dog den 5:e Januari 2009 , mitt i 1:a perioden av Junior-VM finalen mellan Sverige och Kanada i ishockey.
Han hade haft Alzheimers i många många år , så sorgen var så konstig.
Javisst , jag hade förlorat min morfar kroppsligt , men redan för 9 år sen när jag för första gången fick vara med om att han inte kände igen mig dog morfar i mina ögon.
För att hedra honom och för att visa mamma mitt stöd skrev jag en dikt även till honom.
Det var mitt bidrag till begravningen eftersom jag inte orkade rent känslomässigt gå dit.
Varsågoda:

Åke, mannen känd för sina långa promenader,
Mannen med den enorma envisheten som kunde ge oss alla spader.
Åke har återförenats nu
Med Lisa, sin fru,
Efter att ha tagit sin sista promenad
Upp till himlen till Änglarnas stad.
Vart vi oss än i framtiden vänder
Och höjer blickarna mot skyn,
Kan vi framför oss se hur Åke sitter och gnuggar sina händer,
Vilken underbar nostalgisk syn.
Tack Åke för den tid vi tillsammans fick
Många minnen och varma ögonblick
När också min tid är inneatt resa till Änglarnas stad,
Skulle jag bli så glad om vi tillsammans kunde ta en promenad.

Vila i frid

Vid Pennan:

Christian Aronsson