Dikt 1.

Nu ska jag lägga ut lite dikter jag skrivit.
Och om man inte gillar de så behöver man inte läsa och kommentera nåt.
Bara gå vidare i livet och leva med sin tro att man är bättre än alla andra.
Första dikten jag lägger ut är den jag skrev till min mormors begravning.
11:e Augusti 2005 klockan 14.40 dog hon efter en längre tids sjukdom , samma dag fyllde bästa kompisen 20. Snacka om olika känslotillstånd den dagen.
Håll tillgodo:


Vem kan glömma hennes skratt
Vem kan glömma hennes röst
Nu har hon somnat in, Vår skatt
Och vi ger varann tröst
I denna svåra stund
Men, lika sant som jorden är rund
Sitter Lisa nu med Lasse, David och Maria
De pratar, skrattar och gråter
När alla minnena kommer åter
Där uppe i himlen, i det fria
Det är med stor sorg och stor smärta
Vi säger ett sista farväl
Till vårt hjärta
I landskyrkans kapell
Farväl mormor, gammelmormor, farmors mor, svärmor och mor
Saknaden är enormt, enormt stor.

(Christian Aronsson 15:e Augusti , 2005)


Kuriosa:
Lasse : Mormors bror
David: Mormors pappa
Maria: Mormors mamma