Varför umgås man inte mer med sina släktingar?

Det undrar jag.
Eller vissa kanske gör det , men jag har lite favoritsläktingar som jag gärna spiller mycket tid på.
Sen finns det släktingar man bara träffar på stora event såsom bröllop och under mer tragiska förhållanden , begravningar. Varför?
Men eftersom man bor i Alingsås så är ju chansen rätt stor att man springer på alla släktingar på stan eller i köpcentret.
Vissa pratar man länge med , vissa utbyter man bara artigt hälsningsfraser med och grymtar nåt om att man har handlat glass och därför måste skynda sig hem.
Konstigt det där.
Sedan finns det ju också släktingar som förändras under årens lopp , som man kanske inte var jättebundis med i början som man numer har skitkul i hop med och tvärtom.
Släktingar man tycker mycket om i början som man mer eller mindre finner mindre lustiga att umgås med.
Varför?